Startsidan

Om mig Internationella adoptioner Tankar o reflektioner Poesi Naturfolk Kloka ord

Grafik Adoptioner av bilder Änglar Älvor och småfolk Årstiderna Våra stora helger Länkar

Awards och gåvor Gåvor till dig Sluta röka Viktiga sidan

Ej kött av mitt kött,

ej blod av mitt blod,

men ändå genom ett under – min.

Glöm aldrig,

inte för ett ögonblick:

Du växte inte under mitt hjärta,

du växte i det

(Författare okänd)

Den 21 januari 1982 åkte vi ner till Arlanda för att hämta får första son som kom med eskort från Korea. Vi hade då stått i kö på Adoptionscentrum i ungefär tre år.

Jens var nästan sex månader när han kom och det allra finaste vi kunde tänka oss. Han var ett litet underverk.

Den första tiden försökte vi alla ställa in oss på allt det nya i tillvaron. Jens var väldigt allvarlig till att börja med och funderade säkert över alla nya människor som han tvingades bekanta sig med. Ingenting såg ut som han var van vid och här skulle han helt plötsligt vara tvungen att vara vaken då han tyckte att det var natt – tidsskillnaden är åtta timmar.

För oss blev det också en stor omställning. Vi hade levt barnlösa i flera år med allt vad det innebar. Nu hade vi en liten individ att ta hänsyn till. Nattvak. Barnsjukdomar. Nya tänder. Leksaker. Allt var dock så kärt. Vi gick in i vår föräldraroll till etthundra procent. Vi var så otroligt stolta – Vår Son! Det allra finaste som fanns och som vi älskade mer än allt annat.

Jens 1 år

Tre år senare – den 12 april 1985 – var det dags igen. Då fick vi åter ta flyget ner till Arlanda för att hämta vår andra son, även han född i Korea.

Även Joakim var sex månader när han kom. Han var en glad liten unge som genast växte in i familjen. Nu hade vi två fina pojkar att älska.

Joakim 1 år

Båda våra pojkar var helt friska när de kom och det är vi otroligt tacksamma för. De har nu vuxit upp och helt plötsligt är jag minst i familjen. När jag tänker tillbaka till den tid då vi var barnlösa så kan jag inte komma ihåg hur det var. Det känns som om våra pojkar alltid har funnits hos oss – de är en del av oss – och vi brukar säga att om vi inte har gjort någonting annat här i livet som har varit bra, så kan vi vara stolta över att vi kämpade så för att få dessa pojkar. De är värda allt!

Jens 5 år

Joakim 4 år

Stjärngossar

Våra grabbar är vuxna nu och vill inte att jag ska sätta in bilder av dem när de är lite äldre. Detta respekterar jag naturligtvis, men garanterar att våra pojkar fortfarande är de finaste som finns.

Här kan du läsa dikterna som Michaela Dutius Söderström har skivit till var och en av hennes adopterade flickors biologiska mor:

Tack för din gåva

Till mitt barns mor

(Jag har lagt ut dikterna med tillåtelse av författaren.)

Rita´s GIF Parade

Upp

Ó Tankehörnan