Du har varit mitt allt under många år. Du har varit
den som jag alltid har gått till, både i glädje och sorg. När du inte har
funnits i min närhet har jag längtat mig sjuk efter dig. Nu är jag besviken
på dig och tänker lämna dig.
Jag har genom åren offrat
allt för dig. Min ekonomi skulle ha varit betydligt bättre om inte du hade
funnits. I ur och skur har du tvingat ut mig. Hur många gånger har jag inte
stått ihopkurad i full snöstorm eller hällregn tillsammans med dig. Jag har
frusit och blivit våt. I min ungdom var jag tvingad att smyga med min
bekantskap med dig. Människor har tittat snett på mig för din skull. För
att inte tala om allt du har gjort med min kropp.
Visste du att jag kunde
sjunga en gång i tiden? Nu har du gjort min röst hes och skrovlig. Visste
du att jag orkade springa långa sträckor? Nu flåsar jag om jag måste gå
fort. Visste du att min hy en gång var frisk och rosig? Nu är den grå och
glåmig. Visste du…?
Trots att jag har älskat
dig mer än allt annat så lämnar jag dig nu. Det kommer att bli svårt och
jag kommer att sakna dig mycket, men med tanke på allt ont du har gjort mig
och allt som jag har offrat för din skull så hoppas jag att jag slipper se
dig igen.
Farväl min kära cigarett!
* * *
Idag skriver
jag 2005-12-26 och jag har
hållit upp med rökningen i snart tre månader. Gå in på min sida Sluta röka och läs
om min kamp mot cigaretterna.
|