Julhelgen - en glädjens högtid - fick i år ett slut som förbytte glädje
mot sorg och fasa. Tusentals människor har omkommit, tusentals människor är skadade, tusentals människor
står utan hem och utan försörjning.
Världen sörjer!
Vad var det som hände?
Mitt ute i Indiska Oceanen, i Sydostasien, mullrade det till djupt nere under havets botten - ett kraftigt jordskalv kom att förändra livet på olika sätt för miljontals människor. Skalvet var orsak till att jättevågor bildades som vällde in över badstränder och bebyggelse - krossade, skövlade och tog liv.
Här hemma ser vi fasansfulla bilder i tidningar och på TV-skärmen. Vi hör ofattbara siffror räknas upp: 10.000 döda, 20.000 döda, 40.000 döda, 80.000 döda... Siffrorna är för ofattbara för att man ska veta hur man ska reagera när man hör dem. Det är först när man hör enskilda personer berätta om sina upplevelser, när man ser bilder på saknade, när man tänker på alla barn... Då börjar man förstå vad det verkligen rör sig om.
Här i Sverige är det många som har släktingar och vänner som de inte har hört något ifrån. Det är också många som har fått bekräftelse för att de allra värsta farhågorna är sanning.
Jag sörjer med dem!
Jag tänker på alla de människor som bor och lever i dessa länder. Många har förlorat sina familjer och släktingar, många har förlorat hus och ägodelar, många har inte längre någon försörjning... och vad händer med alla barn som har blivit föräldralösa och utan hem...?
Vad har de för framtid?
En bild har etsats sig fast i mitt huvud: I någon nyhetssändning framträdde en gammal man. Gråtande berättade han att han hade förlorat hela sin familj, hans hem var i ruiner och alla hans ägodelar var förstörda eller stulna.
Vad har han för framtid?
En av mina nätvänner har gjort den här minnestavlan. Hon skänker tröst åt oss alla, även vi som inte är drabbade!
http://harbre.softar.nu
