*  *  *

 

 

Livet består av ett antal milstolpar som man ska passera. När man är ung är dessa milstolpar många och ganska lätta att gå förbi. Det kan vara den första skoldagen, det kan vara att man uppnår ”moppeåldern” som innebär en första glimt in i vuxenvärlden med alla dess rättigheter och skyldigheter. Det kan vara att man uppnår myndighetsåldern, att man träffar den man ska leva sitt liv ihop med, eller att man får sina barn.

 

Ju äldre man blir desto glesare är avståndet mellan stolparna och ofta kan dessa milstolpar då betyda avsked på något sätt. Att barnen flyger ur boet är en viktig milstolpe att passera, att man mister sin livskamrat är en annan stolpe som många träffar på och så är det ju dessa jämna födelsedagar som var och en är en milstolpe i livet.

 

Just nu närmar jag mig den milstolpe som jag gärna vill kalla ”livets mitt”. Tyvärr är det väl snarare så att ens liv ofta har passerat mitten då man kommer i den åldern – ja, jag ska snart fylla femtio.

 

Att jag närmar mig den femtionde födelsedagen upplever jag på många sätt. För det första så har jag svårt att tro att det är sant – Jag fyllde ju nyss 30!! – men om jag ser på mina barn så förstår jag att det nog tyvärr är sant att det är nästan 20 år sedan jag hade den födelsedagen. För det andra så känner jag mig inte som 50 år – inte om jag bara tänker efter lite ytligt. Jag är väl inte så mogen… Jag tycker ju om att fnissa med tjejkompisarna… Jag kan tycka att det är jättekul att leka och busa…

 

Kanske att det just är detta som är mogenhet. Jag har blivit så gammal att jag tryggt kan uppföra mig som jag känner. Jag behöver inte låtsas att jag är äldre än jag i verkligheten är, för att på något sätt bevisa min mogenhet. Att jag är en bit kommen här i livet syns ändå på fårorna i ansiktet, i håret som börjar bli grått och i andra små tecken som börjar framträda alltmer. Med ålderns rätt kan jag ha överseende med mycket. Min livserfarenhet gör att jag kan se på saker och ting ur ett mer överskådligt perspektiv.

 

Allt detta gör att jag egentligen tycker att det känns ganska bra att närma sig de 50. På något sätt känns det som om det är nu som jag verkligen kan leva…

 

Du kan se hur åttiotvååriga Nandine Strain ser på sitt åldrande om

du klickar här.

 

*  *  *

 

Bildena kommer från

 

Rita´s Gif-Parade

 

 

 

*  *  *

 

 

                               Tillbaka till  Tankar och reflektioner                 Upp                                    Tillbaka till Startsidan

 

 

Ó Tankehörnan