Min syster
och jag har alltid stått varandra mycket nära.
Hur nära kan du se exempel på om du läser
vad min syster skrev till mig i samband med min födelsedag.
Till min
syster 50 år
Något
grumligt har jag ett minne av att Du kom hem från
BB med mamma och pappa för 50 år sedan.
Det var naturligtvis en stor händelse för
en nästan treåring att plötsligt vara
storasyster, så det kanske inte är så
konstigt att mitt första egentliga minne var
när Du föddes.
Du har varit
en snäll, mild och tålmodig lillasyster:
Nedbäddad
i dockvagn och nästan kvävd av insektskyddet,
som i detta fall var en filt,
sá Du lite försiktigt till din bestämda
storasyster ”jag kan nästan inte andas”….
Som sexåring läste du väldigt bra.
”Fröken” i ”nu ska vi leka
skola” var nämligen väldigt sträng.
Du vågade inte annat än att utföra
uppgifterna som la´s på skolbänken
(tror att det var någon stol som fick tjäna
detta syfte i det annars inte så mycket använda
”finrummet”). Läsintresset fanns
dock där redan från tidiga barnaår,
så Du stod nog ut ganska bra i ”klassrummet”
Storasysters intresse för mat och att med förtjusning
bjuda sina närmaste på något delikat,
har varit något genomgående under alla
år. Efter att mamma hade varit och tittat på
en ”husmodersfilm” på BIO ( oj,
så stort och spännande på tidigt
sextiotal – och mitt på dagen!) och därtill
fått med hem en kokbok, var lyckan total för
den äldre systern. Snabbt bläddrades receptet
fram på ”korvrätt” och lagades
till. Vi var ensamma hemma eftersom mamma var ute
på ett städuppdrag. Föremålet
för den som skulle bli bjuden blev då naturligtvis
Du, som fick en rejäl portion ”korvrätt”.
Efter att snällt ha ätit upp vad som troligtvis
var en normalportion för en sex-sjuåring,
hördes en liten röst ”jag är
mätt”, varpå den uppfordrande storasystern
strängt sá ”ÄT”. Det
hela slutade med att ”korvrätt” kom
tillbaka…..
Kan någon förstå varför den
äldre systern inte bara numerärt i ålder
varit större utan även i fysiskt omfång…..
Vid ett annat tillfälle omvandlades tvättstugan
till frisersalong. Att frisera med rakblad var något
som storasyster hade sett någon göra och
naturligtvis skulle det provas. Vem blev försöksobjektet
– naturligtvis – Du satte dig snällt.
Efter en stund hördes åno en liten röst
”AJ – det gör ont”, varpå
storasyster omedelbart bestämt replikerade ”tyst
och sitt still, det ser inte ut att göra ont”
Exemplen kan radas till många. Minnena blir
många och i de flesta fall glada. Vi hade förmånen
att få växa upp i ett harmoniskt och kärleksfullt
hem. Syskongemenskapen har alltid funnits mellan oss
på ett fantastiskt fint sätt. Du Ingegerd
med ditt lugna och snälla sätt är en
mycket tålmodig lyssnare och alltid finns Du
där, vare sig LIVET går i dur eller moll.
Många är våra promenader när
vi har analyserat och försökt löst
de djupaste frågorna…
Idag när Du firar Din stora dag säger jag
av hela mitt hjärta – GRATTIS till en fantastisk
syster och tack för att Du finns!
Bilden
kommer från
